robertcarlsson1978

 Med sig själv som sin värste motståndare hade Juholt inte minsta chans att stå emot sina förenade fiender.

Juholt är nu historia och jag finner ingen anledning att älta alla hans felsteg och tillkortakommanden. Han höll inte måttet, helt enkelt; han lyckades inte ge styrfart åt den redlöst drivande socialdemokratiska skutan.Däremot kan man sannerligen ha åsikter om de sanslösa drev mot Juholt som passerade både sans och balans med stor marginal.

Både partisekreterare Jämtin och journalister med näsa för det dramatiska talar nu om den värsta krisen i Socialdemokraternas hela historia. Det ligger en sanning i det, men krisen har inte så mycket med Håkan Juholts ofrivilliga avgång att göra.

Som de flesta vet befann sig S i ett ledarlöst tillstånd också efter mordet på Olof Palme, vilket snabbt löstes genom att partistyrelsen utsåg Ingvar Carlsson till tillförordnad ordförande. Lite mer okänt  för den breda nutida allmänheten är kanske att detta var tredje gången S plötsligt stått utan ledare. Första gången var efter Hjalmar Brantings död 1925 och den andra efter Per Albins Hanssons död 1946.

Med historiens facit i hand kan efterträdarna synas självklara, men det är en efterhandskonstruktion. Så ersattes Branting av två personer. Rickard Sandler tog över som statsminister och Per Albin Hansson som partiordförande. De interna motsättningarna var stora och det var först genom folkhemstalet 1928 som Per
Albin etablerade sig som given ledare. Folkhemmet gav partiet ett gemensamt politiskt projekt.

Efter Per Albins död var motsättningarna om möjligt ännu större. Ernst Wigforss ville till varje pris förhindra att Gustav Möller utsågs till partiledare, vilket förde fram den då totalt okände Tage Erlander som kompromisskandidat. Men inte utan internt motstånd. Partiets förtroenderåd uttalade sig för Möller och de var först sedan regeringens ledamöter tog ställning för Erlander, som han valdes.

Sedan gick det som det gick. Erlander samlade partiet kring välfärdsstatens politiska projekt, vilket gjorde honom till ohotad ledare under hela 23 år.

Det skall sägas att Socialdemokratiska Arbetarepartiet från början inte hade någon ordförande. Den konstituerade kongressen 1889 utsåg istället sju förtroendemän, däribland August Palm, Axel Danielsson och Hjalmar Branting. Efterhand benämndes partistyrelsens ordförande också partiordförande, men utan att den titeln spelade någon större roll i ett övrigt kollektivt ledarskap. Få känner idag till de två första partiledarna Carl Gustaf Wickman och Claes Emil Tholin.

Det var först personkulten kring Hjalmar Branting som drev fram dagens individuella ledarskap, där ordföranden är något förmer än övriga medlemmar i PS, en ordning som numera utvecklats till att partiledaren enväldigt formar ”sitt eget lag”.

För att säkra sin särställning införde Branting 1908 kongressval av partiordförande. Men vet då att ikonerna Per-Albin Hansson och Tage Erlander båda utsågs av partistyrelsen och att det tog tre år innan deras respektive ledarskap bekräftades av en kongress.

Juholt är inte den ende. Det finns värre brott än oaktsamhet
med bidragen. Även om bidrag till högavlönade politiker kan ifrågasättas. Men
kanske Juholt har höjt gränsen för vid vilken inkomstnivå bostadsbidragsgränsen
ska ligga..........?

Utrikesminister Carl Bildt anklagas för att inte lägga
tillräcklig kraft på de fängslade journalisterna i Etiopien – och för att ha
fel om oljebolaget Lundin Petroleums intressen i landet. Flera kritiker anser
att han genom sina uttalanden i frågan varken skapar trovärdighet eller står
upp för pressfriheten.

Främst är det hans aktieinnehav och hans styrelseplats i
Lundin Petrolium 2000 till 2006 som gör att han knappast är rätt man att föra
de fängslade journalisternas talan och föröka få dem fria. Sedan har vi de
uppenbara lögnerna om att Lundin Petroleum inte längre har intressen i Etiopien
som gör att han brister i trovärdighet. Och sedan har han också uttalat att
journalisterna inte hade där att göra! Vår utrikesminister, invald i
Bildergberggruppen som for runt världen och lobbade för Irakkriget, ett krig
som stred mot folkrätten, vilken känsla han har för folkrätten och mänskliga
rättigheter kan vara en relevant fråga.

De fängslade journalisterna befann sig i Ogadenområdet för
att utreda de brister i mänskliga rättigheter som drabbade folket som med tvång
förflyttades för att bereda Lundin Petroleum plats. Byar bombades och människor
dödades i tusental. Ett brott som väl går under benämningen folkmord. Kapitalet
skyr inga medel.

För snöd vinnings skull är man beredd att gå över lik. Vi
ser samma sak hända i Libyen idag. Tusen och åter tusen människor mördas för
det svarta guldets skull och för den totala ekonomiska och militära maktens
skull. Kapitalets armé är NATO. Med våld och under skräck ska de härska.
Extremislamister och al- Qaida ska hålla Libyens folk i strama tyglar så att
kapitalet kan lägga beslag på det som tillhörde Libyens folk. Det är slut nu
med deras fria sjukvård och fria utbildning och med det välstånd detta högutbildade
folk levde under. Givetvis är inte intelligensan välkommen i en regering som
ska styras av västmakterna. Därför stöttar man nu al- Qaida och extremislamister,
dessa outbildade vildar som knappast är företrädare för demokrati eller
mänskliga rättigheter. Men vad bryr sig kapitalet om det?

Men nu har folket ledsnat och börjat vakna. De protester vi
sett världen över har nu äntligen nått Sverige. Även om vi lever i relativt
välstånd idag ser vi allt mer hur våra skattemedel försnillas och stoppas i
fickorna på privata lycksökare och riskkapitalbolag. Vi ser alltmer hur våra
trygghetssystem nedmonteras och hur fattigdomen och bostadslösheten ökar i
detta land. Vi kräver en förändring! Det är inte vi som ska underhålla
finanseliten som nu gör sig stora pengar på den finanskris de själva skapat.

Förutom att hon ropade "Låt oss fira Elvis födelsedag" den 16 augusti som i själva verket
är Elvis dödsdag varnade hon sina landsmän för hotet mot Sovjetunionen 20 år
efter dess sammanbrott. Nu skyller hon även stormen Irene på regeringen och
säger att den var utsänd av Gud.

Sarah Palin håller samma låga nivå på intelligensskalan. Även om dessa två kan skrattas
åt är det ytterst allvarligt om de kommer in i politiken. De blir helt och
hållet lydiga redskap, precis som herr Bush, åt den kristna ultrahögern .

Det kostar att vara med i imperialismens krig, för den globala marknadens skull och för kapitalets totala makt över naturtillgångarna. 35 miljarder är den sannare siffran för Sveriges medverkan i ett krig som aldrig tar slut. Ett krig som hela tiden trappas upp och kräver allt fler civila dödsoffer, ett krig som nu utvidgas att omfatta även Libyen.

Nu har man dödat Usama, som tur är för västmakterna dyker genast en ny Usama upp som gubben i lådan. Hur ska man annars kunna legalisera det så kallade kriget mot terrorismen? Saif al- Adel var tidigare officer i den egyptiska specialstyrkan och pekas nu ut som al- Caidas ledare. Får se vilket land han förväntas gömma sig i som sedan ska bombas tillbaka till stenåldern.

35 miljarder endast för kriget i Afghanistan, summan för Libyen har vi ännu inte sett. Tänk så många skolor man hade kunnat bygga och tänk så många barn som hade kunnat få mat och tänk så många sjuka man hade kunnat bota. Tänk så många barn som sluppit dö och skadas av NATO:s bomber.

Vem är Håkan Juholt, frågar Aftonbladet. Och säger i nästa andetag att han har lågt stöd av folket. Det låga stödet beror på att inte folket vet vem Håkan Juholt  är därför kan man inte stötta honom. Nu är det dags att presentera honom i media så att han blir känd. Men kommer det högerstyrda media att presentera honom på ett vettigt sätt?

Jag vet att jag kommer att kritisera hans försvarspolitik i framtiden eftersom han där går för långt åt höger i den frågan. Men genom Håkan Juholt kommer vi att få in politiken och ideologin igen hos socialdemokraterna. Och vi kommer framför allt att få se en motsatspolitik till högerns. Folket har ju ingen valmöjlighet om de ska välja mellan två högerblock.

Får se då hur han klarar av den socialdemokratiska högerfalangen. Det är hög tid att de sätts på pottan. Socialdemokraterna har allt för länge jamsat med moderaterna. Nu kanske det blir lite dynamik i oppositionen. Det är dags att ge Reinfeldt en rak vänster. För även om jag nu råkar vara medlem i ett annat parti så vill jag se  en stark Socialdemokrati med  tydlig vänsterprägel.

Tycker att debatten efter självmordsbombningen i Stockholm har blivit för onyanserad. Dels är det debattörer som vill dra för stora växlar på det hela, och generalisera för mycket. Faktum är att det mest är muslimer som blir drabbade av självmordsbombare, det värsta dådet senaste veckan var i Iran då över 40 personer dog. Det som hände i Stockholm drabbar muslimerna mer än andra. Det bör man tänka på, den breda majoriteten av muslimer är snälla, fredliga och står inte för någon våldsideologi. Så jag tycker att det blir fel om man generaliserar på ett sätt så att det kastar skugga över muslimer generellt som människor, självmordsbombarna är en extrem sekt inom islam.

Ett annat fel tycker jag är att helt frikoppla Islam som religion från det som har hänt. Självmordsbombande är det nästan alltid muslimer som sysslar med, hur många har hört talas om judiska självmordsbombare?

Israel har varit utsatta för mer än 200 självmordsbombarattacker under senaste decenniet, det handlar alltid om muslimer. Men även muslimländerna har känt av det en hel del, mest känt är naturligtvis Irak.

Professorn Jan Hjärpe som alltid ska vara experten i TV ska ju alltid försöka frikänna islam som religion i TV, när sådant här kommer upp. Faktum är att islam som religion har våldsinslag i själva religionens kärna, Muhammed var en militär ledare och islam som religion bredde ut sig genom militära insatser. Och här tycker jag att det saknas religionskritisk analys, och jag är förvånad över att inte fler muslimer sticker ut hakan och diskuterar dessa problem med islam

Foxnews föreslår att staten ska ta till ”icke-juridiska aktioner”. Samma kanals Bill O’Reilly tycker att läckan ska ”avrättas”. Sarah Palin anser att Assange ska jagas på ”samma sätt som al-Qaida och talibanledare”.

Blodtörsten i medierna är ovanligt stor. I Sverige står Wikileaks server hos företaget PRQ (startat av Pirate Bay-gänget, om någon undrar). Den intressanta frågan är om svensk pressfrihets försvarare sluter upp lika tätt när snålblåsten når dit.

Och den allra mest obehagliga slutsatsen är denna: med vilken rätt ska någon i fortsättningen kritisera Kinas och Irans försök att stänga av nätet och hota nätaktivister om de demokratiska staterna agerar på precis samma sätt?

Ledningen i fackklubbarna vid Lessebo bruk uppmanar sina medlemmar att skänka 8 timmars arbete till arbetsgivaren. Detta enligt facken för att visa sin uppskattning till arbetsgivaren eller rättare sagt arbetsköparen. Dessutom så måste de som inte går med på detta skicka en skriftlig skrivelse om att de inte vill ge sin dagslön till Lessebo bruk.

Detta är absurt, facken ska kämpa för arbetarna inte för arbetsgivaren. Arbetsgivarna kommer redan idag undan för billigt när de köper vår arbetskraft. Att då »tacka» dem för att man får ha jobbet kvar genom att avstå en del av sin lön är galet.

Fackledningen drar senare tillbaks förslaget men tycker fortfarande att det var en bra idé. Medan de anställda kallar förslaget sjukt!

Somliga röster tycks mena att »men det är ju så här det ser ut i Europa, lika bra att vänja sig, det är bara konstigt att det inte har skett tidigare«. Men, vänja sig... Ingenting har förfulat bilden av Sverige så snabbt som det här partiet på kort tid har klarat av. Det finns ingen som helst anledning att slå sig till ro med att ligga på samma låga nivå som stora delar av övriga Europa, där det börjar bli obekvämt många tunga beslutsfattare faktiskt tycker det är helt okej att sparka på den som befinner sig ett trappsteg under och därutöver saknar en officiell röst. »Det gränslösa Europa« torde ha plats även för den som aldrig ens har tänkt i termer av gränser.

Men, what can a poor boy do då?

Tja, till att börja med kanske man inte ska nöja sig med att lyssna på när Van Morrison sjunger om sin »Gypsy Queen«, Bruce Springsteen målar upp bilder av en »Gypsy Biker« och Toby Keith romantiserar om »Gypsy Driftin’«. Det går trots allt alldeles utmärkt att lyssna på romerna själva. För det är i musiken såväl deras umbäranden som stolthet och självsatir bäst hörs. Det är i musiken vissa klichéer stärks men ännu fler raseras. Det är i musiken drömmar föds och hålls vid liv. Den som har läst Garth Cartwrights påträngande, djupgående, både underhållande och bitvis omskakande »Princes Amongst Men« vet vad jag menar - och den som händelsevis inte har läst den har missat en av de bästa musikböcker som skrivits.