Fredagens läsning

Har under  dagen ägnat mig åt att surfa runt  och läsa och lyssna på reaktionerna angående nomineringen  till S-ledare.Det är bara att konstatera att Borgerligheten håller på att göra på sig vid tanken på att tvingas spegla sig själva mot Håkan Juholt. De snubblar över varandra i sin iver att vråla ”han är vänster”, så de inte ens tar en paus över att fundera på vad de säger.

På samma sätt som det roar mig blir jag illamående av den låga kvalitet på debatten som vissa uppvisar. Begrepp som innehåll, faktabaserad kritik eller någon form av substans lyser helt med sin frånvaro och allt som återstår är ett besinningslöst kastande av etiketter.

Jag förstår att de är nervösa. De kommer att utmanas av en karismatisk person som kommer att argumumentera med patos och humor, mycket humor. Jornalisterna vred sig av skratt under presskonferensen igår när Juholt bjöd på sig själv. När han blottlägger svagheterna i Borgarnas politik med samma typ av snabba ordvändningar kommer jornalisterna också att skratta – men det kommer att vara Reinfeldt, Olofsson, Björklund & Hägglund som kommer att vara måltavlorna för skratten.

Den typen av debattör klarar inte Reinfeldt, Björklund och Hägglund av att möta. Maud Olofsson är mer bitsk, men när Juholts humor ställs mot Olofssons grova utfall kommer hon att framstå som den svaga politiker hon är.

Kanske dags att odla mustasch.


Nyutslagen Ros

Nu är Håkan Juholt nominerad och bredvid honom står ytterligare en kandidat, en kandidat till partisekreterare, Carin Jämtin. . Oavsett så känner jag att detta är en spännande och spänstig kombination av ledarskapet. Socialdemokraterna behöver både en organisatorisk så väl som politisk renässans och om dessa två kandidater nu väljs, och får utse sitt lag, så har Reinfeldt all anledning att vara ängslig.

Reinfeldt framhäver sitt parti som det alltid pragmatiska utvecklas med samhällsförändringar. En förklaringsmodell av ett konservativt parti som driver kapitalets och systemens intressen framför människans. En grund analys som knappt är värt det papper som detta vandrade flygblad nu citerats på. Salamin på toppen i Reinfeldt vomering måste ändå vara detta fasansfulla faktum att Håkan Juholt använt svordomar i frågan om förnyelse.

Jag förstår Reinfeldt, jag förstår att han är orolig. Kontrasterna i politiken kommer att bli tydliga under det politiska ledarskap som nu valberedningen föreslår, och det är det sista Moderaterna vill ha. De vill nämligen inte att det skall vara någon skillnad, de vill nämligen inte att så många skall bry sig. De vill nämligen inte att väljarna skall förstå att om vi löser samhällets problem tillsammans så är det fler som kan förverkliga sina drömmar och sina liv.

Vem är Håkan Juholt, frågar Aftonbladet. Och säger i nästa andetag att han har lågt stöd av folket. Det låga stödet beror på att inte folket vet vem Håkan Juholt  är därför kan man inte stötta honom. Nu är det dags att presentera honom i media så att han blir känd. Men kommer det högerstyrda media att presentera honom på ett vettigt sätt?

Jag vet att jag kommer att kritisera hans försvarspolitik i framtiden eftersom han där går för långt åt höger i den frågan. Men genom Håkan Juholt kommer vi att få in politiken och ideologin igen hos socialdemokraterna. Och vi kommer framför allt att få se en motsatspolitik till högerns. Folket har ju ingen valmöjlighet om de ska välja mellan två högerblock.

Får se då hur han klarar av den socialdemokratiska högerfalangen. Det är hög tid att de sätts på pottan. Socialdemokraterna har allt för länge jamsat med moderaterna. Nu kanske det blir lite dynamik i oppositionen. Det är dags att ge Reinfeldt en rak vänster. För även om jag nu råkar vara medlem i ett annat parti så vill jag se  en stark Socialdemokrati med  tydlig vänsterprägel.