Rör inte min kompis(Musiken)
Det blåser kallt utanför och termometern visar minus. Men ännu bistrare är sanningen att Torgny Melin's nu kommit med sitt senaste alster och covern på Ebba Gröns undergångslåt "800 grader" finns nu på skiva.
Den är, precis som i tv, gräslig och jag hävdar fortfarande att bandet inte har en aning om vad det gör och vad det sjunger om.
Det är som när dansband envisas med att spela tex Elvislåtar,och gör om dom till totalt osvängiga ofarliga låtar, långt från Missisippis stränder och Memphis bakgator. Det blir bara Finlandsfärja över det hela,och där har vi antagligen en del av svaret,det krävs rejält med brännvin för att gå igång på osexiga versioner av rockens barndom.
Andra låtar som Torgny Melins dödar är Coldplays "Viva la vida" och Alice Coopers "Poison". Hur har det gått till? Vad säger dansbandsombudsmannen…? Regeringen…?
p3
Gårdagen innebar fika med Anna,bokande av biobiljetter,samt åkandes till Göteborg för att i en snötäckt stad närvara vid p3 guld.90 minuter som gick fort,och vi som var där live fick dessutom bonuslåtar med Lars Winnerbäck på scen. En lyckad kväll trots busstur på grund av inställda tåg.Men det bar ju det positiva med sig att man fick ta en sightseeing i Norsesund,och det har man ju aldrig gjort förut.
Här är några bilder från kvällen.
Här är några bilder från kvällen.
Bobby Charles 1938-2010
Bob Dylan, Dr. John och Willy DeVille dyrkade honom. Om Neil Young siktades i Louisianas mest avlägsna träskmarker så var det för att hälsa på den här självvalt isolerade mannen. Han skrev låtar med Willie Nelson, polade med Rick Danko och som sjuttonåring blev han den första vita artisten på Chess Records. Han fick sina kompositioner inspelade av tungviktare som Muddy Waters, Ray Charles, Fats Domino, Kris Kristofferson, Doug Sahm och Joe Strummer. På senare år har bland andra Vetiver och svenske Martin McFaul tolkat hans material. Han var också en av gästartisterna vid The Bands namnstarka avskedsföreställning »The Last Waltz«.
Bobby Charles, som borde ha varit ha superstjärna och ett fundament i varje människas skivsamling men mest blev en »låtskrivarnas låtskrivare«, har lämnat oss. Han blev sjuttioett år. Robert Charles Guidry, som hans fullständiga namn löd, hittades död i sitt älskade hem utanför Abbeville i Louisiana där han i många år kämpat mot oljebolagens rovdrift i hans närmiljös ekologiskt ömtåliga bayou-marker.
Man kan minnas honom som upphovsman till Bill Haleys raggarklassiker »See You Later Alligator« eller Clarence »Frogman« Henrys oldies-standard »(I Don't Know Why I Love You) But I Do«, låtar som i all sin storhet ändå ter sig triviala vid en jämförelse med Bobby Charles eget självbetitlade, Woodstock-inspelade och hyperkänsliga countrysoulalbum från 1972 - utan minsta tvekan den finaste »jag hittar harmoni på landet«-skiva som finns.
Bobby Charles, som borde ha varit ha superstjärna och ett fundament i varje människas skivsamling men mest blev en »låtskrivarnas låtskrivare«, har lämnat oss. Han blev sjuttioett år. Robert Charles Guidry, som hans fullständiga namn löd, hittades död i sitt älskade hem utanför Abbeville i Louisiana där han i många år kämpat mot oljebolagens rovdrift i hans närmiljös ekologiskt ömtåliga bayou-marker.
Man kan minnas honom som upphovsman till Bill Haleys raggarklassiker »See You Later Alligator« eller Clarence »Frogman« Henrys oldies-standard »(I Don't Know Why I Love You) But I Do«, låtar som i all sin storhet ändå ter sig triviala vid en jämförelse med Bobby Charles eget självbetitlade, Woodstock-inspelade och hyperkänsliga countrysoulalbum från 1972 - utan minsta tvekan den finaste »jag hittar harmoni på landet«-skiva som finns.
Costello med vänner.
Sveriges Television hade den goda smaken att sända den första säsongen av Elvis Costellos musikshow »Spectacle«. Säsong två verkar knappast mindre intressant. Bland gästerna märks Bono och The Edge, John Prine, Lyle Lovett, Nick Lowe, Allen Toussaint, Levon Helm och två program med Bruce Springsteen.
Frågan är bara om någon klarar av att matcha veteranen Jesse Winchester i »Sham-A-Ling-Dong-Ding«. 3.12 in i låten börjar Neko Case på stolen bredvid att gråta. Hon är inte ensam. Det är som jag brukar säga; det finns singer-songwriters och så finns det singer-songwriters.
http://www.youtube.com/v/5uKGWpqnS8E&color1=0xb1b1b1&color2=0xcfcfcf&hl=sv_SE&feature=player_embedded&fs=1"></param><param
From hell and back again.
Hjärtat är en karta varje nyår. Man sover startklar. Motorerna varvas upp varje morgon vid frukostbordet. Man lyfter genom den isblå kylan rakt upp i himlen med sina planer som luft under vingarna. Men vi är panka. Vi är enfaldiga. Vi är sårbara. Vi är förälskade förlorare allihop. Därför brukar alla löften braka rakt ner i backen innan februari. Vi börjar feströka igen. Vi bedövar oss med tabletter och alkohol. Gymkortet förtvivlar längs bak i plånboken. Vi är tillbaka i samma gallfärgade vardag. Vårt känsloliv fryser fast.
Vi måste stålsätta oss mot vanans makt. Den känner tyvärr inte till några nyårslöften. Vanan har bara en enda uppgift i våra liv, att rita sig själv gång på gång. Därför tar det tid att skaffa sig nya vanor.
Vi är värda allting gott som händer oss. En del av oss är så dåliga på det där. Vi naglar oss fast vid främlingars godtyckte. Vi definierar oss själva utifrån vad andra tycker om oss. Vi är stämda i en låg tonart. Vi bär vårt vemod med oss. Vi nickar tyst åt sorgen, som om den var en riktig, trofast vän när allt den vill är att suga musten ur oss. Vi är värda det goda som bor i oss. Som fjärilar av ljus lyfter dessa löften om lycka, kärlek, tillhörighet, vänskap och tålamod.
Nu har ett decenium,det första på 2000-talet just tagit sitt sista andetag, 2009 har gått och lagt sig tillsammans med alla andra år som passerat,och där inbillar jag mig att dom jämför sig med varandra.
Och just det där med decenium. Hur sammanfattar man 10 år?Hur få med allt?Man kan rabbla upp världshändelser,krig,terror, död, sportframgångar, fiasko, politiska genombrott, politiska sammanbrott, mediavärldens framrullande i expressfart mm.
Allt det där har väl låtis sig sammanfattats i olika sammanhang sedan slutet av 2009 och håller väl på fortfarande.
Men mitt decenium, hur var det?Jag kan säga att det var ett av dom bästa deceniumen,samtidigt som det också var det allra värsta,och bägge påståenderna är lika sanna.
10 år.en så lång tid. 10 år, en så kort tid.Gifte oss. Farmor dog.Oscar levde.Oscar dog. Tiger och Lisa kom till oss.
Vi skilde oss inte. Vi skilde oss inte. Och det är ett mirakel större än att vi gifte oss.Mörker. Självmordstankar. Självmordsförsök. Piller. Tabletter. Terapi.Samtal,samtal,samtal. Satan , Helvetes,djävla elände.Mer panik, panikångest. Social fobi. Tappa läsförmågan.Mer medecin,o mer av allt. Dantes Inferno känns som en sommarstuga vid havet i jämförelse.Metamorfos,återfödds i slutet av deceniet till något som nog är jag själv igen.
Deceniet var mitt i allt också Paris, det var musik, böcker(när läsförmågan återkom)filmer, vänner, vänner, riktiga. Anna,Anna, Anna, utan dig hade min värld varit mindre angenäm.Under dessa år som vi kännt varandra så har mycket hänt och vi har ramlat och snubblat och skrattat och gråtit och ja allt. Men du har funnits där, vi har funnits där,vi har rest oss, varje gång, vi har klarat det. Vi har försökt gå mot ljuset,och vi ramlar ibland,men vi reser oss numera, vi strävar mot det vackra.Jag fick en syster när jag var 25,och bättre syster kan jag inte tänka mig.Du är ovärderlig och varje ord som skall beskriva vad du betyder faller platt till marken, blir snöflingor som faller på en för varm mark,men medans dom singlar ned, kan man ana lite av den skönhet som dom har.
Den enda person som kan mäta sig,och öveträffa min syster, även fast jag avskyr rangordningar i dessa sammanhang, är min hårt prövade hustru, Marie Louise.Genom allt mörker, genom döda landskap,genom ångestskrik, sömnlösa nätter, dödslängtan, gråt,demoniska dagar, eldfyllda satanspilar som beskjutit,så har hon funnits där.Det enda som kan förklara detta är en gränslös kärlek, en utomjordlig kärlek och kraft som gör och gjort att min älskade har funnits,och orkat, trots att tillfällen att ge upp varit obehagligt många.
Även här blir orden väldigt futtiga,och små,men nu är det ju så att ord är det som används i en blogg så det blir ord. Och jag kan bara än en gång säga att den högsta vinst som jag fick den där novemberdagen 1998, den har visat sig ge utdelning varje dag. Varje dag är en vinst att få leva med Marie Louise. Ett privilegium som jag inte på något sätt gjort mig förtjänt av. Nåd alltihop.
Är också oerhört glad över att ha välsignats med de svärföräldrar som jag har,som har stöttat och hjälpt till på olika sätt,och som man alltid har kännt sig välkommen hos och med, även när allt varit skit och pest. Många glada minne flyger emot mig när jag tänker på vad vi upplevt, både här, i Västerås, Paris,Kreta.
Jag kan verkligen inte ställa mig i den klagokör över hur hemskt det är med svärföräldrar och svärmor i synnerhet, utan bara med stor tacksamhet säga att ingen nog har bättre svärföräldrar än jag.
Nu ger vi oss in i det här nya deceniumet,med lärdomar och minnen,men ändå med nutiden och framtiden för ögonen. Jag tror det blir spännande..
Vi måste stålsätta oss mot vanans makt. Den känner tyvärr inte till några nyårslöften. Vanan har bara en enda uppgift i våra liv, att rita sig själv gång på gång. Därför tar det tid att skaffa sig nya vanor.
Vi är värda allting gott som händer oss. En del av oss är så dåliga på det där. Vi naglar oss fast vid främlingars godtyckte. Vi definierar oss själva utifrån vad andra tycker om oss. Vi är stämda i en låg tonart. Vi bär vårt vemod med oss. Vi nickar tyst åt sorgen, som om den var en riktig, trofast vän när allt den vill är att suga musten ur oss. Vi är värda det goda som bor i oss. Som fjärilar av ljus lyfter dessa löften om lycka, kärlek, tillhörighet, vänskap och tålamod.
Nu har ett decenium,det första på 2000-talet just tagit sitt sista andetag, 2009 har gått och lagt sig tillsammans med alla andra år som passerat,och där inbillar jag mig att dom jämför sig med varandra.
Och just det där med decenium. Hur sammanfattar man 10 år?Hur få med allt?Man kan rabbla upp världshändelser,krig,terror, död, sportframgångar, fiasko, politiska genombrott, politiska sammanbrott, mediavärldens framrullande i expressfart mm.
Allt det där har väl låtis sig sammanfattats i olika sammanhang sedan slutet av 2009 och håller väl på fortfarande.
Men mitt decenium, hur var det?Jag kan säga att det var ett av dom bästa deceniumen,samtidigt som det också var det allra värsta,och bägge påståenderna är lika sanna.
10 år.en så lång tid. 10 år, en så kort tid.Gifte oss. Farmor dog.Oscar levde.Oscar dog. Tiger och Lisa kom till oss.
Vi skilde oss inte. Vi skilde oss inte. Och det är ett mirakel större än att vi gifte oss.Mörker. Självmordstankar. Självmordsförsök. Piller. Tabletter. Terapi.Samtal,samtal,samtal. Satan , Helvetes,djävla elände.Mer panik, panikångest. Social fobi. Tappa läsförmågan.Mer medecin,o mer av allt. Dantes Inferno känns som en sommarstuga vid havet i jämförelse.Metamorfos,återfödds i slutet av deceniet till något som nog är jag själv igen.
Deceniet var mitt i allt också Paris, det var musik, böcker(när läsförmågan återkom)filmer, vänner, vänner, riktiga. Anna,Anna, Anna, utan dig hade min värld varit mindre angenäm.Under dessa år som vi kännt varandra så har mycket hänt och vi har ramlat och snubblat och skrattat och gråtit och ja allt. Men du har funnits där, vi har funnits där,vi har rest oss, varje gång, vi har klarat det. Vi har försökt gå mot ljuset,och vi ramlar ibland,men vi reser oss numera, vi strävar mot det vackra.Jag fick en syster när jag var 25,och bättre syster kan jag inte tänka mig.Du är ovärderlig och varje ord som skall beskriva vad du betyder faller platt till marken, blir snöflingor som faller på en för varm mark,men medans dom singlar ned, kan man ana lite av den skönhet som dom har.
Den enda person som kan mäta sig,och öveträffa min syster, även fast jag avskyr rangordningar i dessa sammanhang, är min hårt prövade hustru, Marie Louise.Genom allt mörker, genom döda landskap,genom ångestskrik, sömnlösa nätter, dödslängtan, gråt,demoniska dagar, eldfyllda satanspilar som beskjutit,så har hon funnits där.Det enda som kan förklara detta är en gränslös kärlek, en utomjordlig kärlek och kraft som gör och gjort att min älskade har funnits,och orkat, trots att tillfällen att ge upp varit obehagligt många.
Även här blir orden väldigt futtiga,och små,men nu är det ju så att ord är det som används i en blogg så det blir ord. Och jag kan bara än en gång säga att den högsta vinst som jag fick den där novemberdagen 1998, den har visat sig ge utdelning varje dag. Varje dag är en vinst att få leva med Marie Louise. Ett privilegium som jag inte på något sätt gjort mig förtjänt av. Nåd alltihop.
Är också oerhört glad över att ha välsignats med de svärföräldrar som jag har,som har stöttat och hjälpt till på olika sätt,och som man alltid har kännt sig välkommen hos och med, även när allt varit skit och pest. Många glada minne flyger emot mig när jag tänker på vad vi upplevt, både här, i Västerås, Paris,Kreta.
Jag kan verkligen inte ställa mig i den klagokör över hur hemskt det är med svärföräldrar och svärmor i synnerhet, utan bara med stor tacksamhet säga att ingen nog har bättre svärföräldrar än jag.
Nu ger vi oss in i det här nya deceniumet,med lärdomar och minnen,men ändå med nutiden och framtiden för ögonen. Jag tror det blir spännande..
och den här ynglingen fyller 63,samma dag.
Grattis på 75 års dagen
Sånger som spelades på 3 våningen 2009
Modern day delailah-Kiss
Du var där-Sofia Karlsson
Hjärta-Kent
You will only get it once-Joel Alme
City on Drugs-Times New Viking
Dina händer är fulla av blommor-(ingenting)
Äppelöga-Anna Järvinen
Sea of Heartbreak- Rosanne Cash,Bruce Springsteen
Dansa med Vapen-Maskinen
Change of heart-El Perro Del Mar
Hard Beliver- First Aid Kit
Du var där-Sofia Karlsson
Hjärta-Kent
You will only get it once-Joel Alme
City on Drugs-Times New Viking
Dina händer är fulla av blommor-(ingenting)
Äppelöga-Anna Järvinen
Sea of Heartbreak- Rosanne Cash,Bruce Springsteen
Dansa med Vapen-Maskinen
Change of heart-El Perro Del Mar
Hard Beliver- First Aid Kit
2010
Jodå,nytt år är det,och jag håller just nu på att sammanställa låtlistan över de melodier som jag tyckte var bäst under 2009.Även en sammanfattning av det gågna deceniet utlovas under den kommande veckan.Erkänn att ni knappt kan bärga er.