robertcarlsson1978

Det är tragiskt  att det skall till drastiska händelser  för att man skall ta en del steg.Men Stefan Livs död har fått mig  att tänka en hel del.En kille i ungefär samma ålder.Ena stunden levande,andra död.Ingen förvarning.

Av det kan man göra många slutsatser,och jag har kommit fram till följande,gällande mig själv.Man vet inte när  det är dags  att lämna  den här jorden, när man är en ickelevande kropp.Därav så har jag nu kommit fram  till att det finns väldigt få måsten i livet, när man egentligen tänker  efter.
Väldigt få saker  är  viktiga egentligen.Det som är viktigt  är familj,vänner och de intressen man har.Det här är ingen uppgiven livssyn,att"inget spelar någon roll",nej tvärtom!!Det är livsbejakande, att sålla bort  det som inte är viktigt, att förstå att arbeta,arbeta,arbeta,är inte vad livet går ut på.Inget av det dom säger  på jobbet är egentligen  så viktigt  som dom vill framställa  det.Eventuella misstag leder  väldigt  sällan  till död.Folk tar sina jobb för seriöst.Och detta är inte detsamma  som att man skall  göra  ett dåligt arbete,nej, men man skall se propotionerna  på allt. En glömd sak  eller  ett litet fel är  inte livsavgörande  för någon.(om vi då inte talar om sjukvården)